Svensk ordbok 2009, webbversion
verb slöt slutit, pres. sluter
slut·er1stänga sig
Nollhans ögonlock slöt sig○äv. bildligthon slöt sig inom sitt skalsluta sigsedan 16752ansluta sig
komm.han slöt sig till rebellernasluta sig till ngn/ngtsedan 18123genom slutledning komma fram
till ngt
komm.av deras rapport kunde man sluta sig till att de var kritiska mot ledningensluta sig till ngt/SATSsedan 18474vanligen med partikel, särsk.samman
förena sig
komm.sluta sig samman i gruppersluta sig (samman)sedan 1685