Svensk ordbok 2009, webbversion

slu`ta sig verb slöt slutit, pres. sluter slut·er1stänga sig Nollhans ögon­lock slöt sig○äv. bildligthon slöt sig in­om sitt skalsluta sigsedan 16752an­sluta sig komm.han slöt sig till rebellernasluta sig till ngn/ngtsedan 18123genom slut­ledning komma fram till ngt komm.av deras rapport kunde man sluta sig till att de var kritiska mot ledningensluta sig till ngt/SATSsedan 18474vanligen med partikel, särsk.samman förena sig komm.sluta sig samman i gruppersluta sig (samman)sedan 1685